.png)
Falkenbergsortens Ryttarförening utvecklar sin pararidning
På Falkenbergsortens Ryttarförening handlar pararidningen om mer än att sitta till häst. Föreningen arbetar för att skapa en verksamhet där fler ska kunna vara med, samtidigt som ledare och aktiva får möjlighet att utvecklas tillsammans.
Sidan uppdaterades: 8 september 2026
I våras samlades föreningens ledare och andra som är engagerade i pararidningen för utbildningen Parasportens grunder. Utbildningen hölls av Jenny Bergflink, idrottskonsulent på RF-SISU Halland, och Peter Malmberg från Hallands Parasportförbund.
För föreningen blev utbildningen också ett tillfälle att fundera över hur verksamheten kan utvecklas framåt. Ett exempel är språket. Tidigare har föreningen kallat verksamheten för handikappridning, men under utbildningen lyfts samtalen om att i stället använda begreppet pararidning.
I dag har föreningen drygt nio aktiva ryttare, fördelade på grupper med omkring fem personer. Det är egentligen något fler än vad föreningen skulle önska.
- Det blir svårt att anpassa efter allas olika behov när vi är så många i grupperna, berättar ridläraren Jeanette Hedberg.
Drömmen hade varit mindre grupper med ungefär tre ryttare i varje och träningar tre dagar i veckan. Men för att kunna göra det behövs fler hästar. Att hitta rätt hästar är en utmaning i sig, och det handlar om betydligt mer än att bara skaffa fler hästar. En bra parahäst måste ha ett lugnt och stabilt temperament. Den ska stå still och tryggt tolerera ovana rörelser, ljud och beröring, klara av hjälpmedel som ramper och liftar utan att bli orolig, och inte reagera på att en ryttare kanske sitter obalanserat. För en ideell förening är det en betydande investering, särskilt när hästen därutöver kräver extra tid för att utbildas och vänjas vid just parariddningens förutsättningar.
.png)
Under utbildningen Parasportens Grunder fick deltagarna praktiskt testa hur olika aktiviteter kan anpassas för att bli tillgängliga för alla.
En lift skulle göra stor skillnad
Tillgängligheten är en annan fråga som föreningen arbetar med. Med hjälp av en anhörig till en av ryttarna har föreningen fått en ramp inne i ridhuset. Det har gjort det lättare att komma nära hästen och sadeln, men föreningen saknar fortfarande en lift.
I dag behöver ledare och andra runt verksamheten ibland hjälpa ryttare upp i sadeln med hjälp av fysisk kraft. Det blir både tungt och slitigt. Avsaknaden av en lift har också gjort att föreningen har behövt tacka nej till personer som velat börja rida.
Nu har föreningen sökt Projektstöd Anläggning för att kunna installera en lift. Förhoppningen är att en lift både ska underlätta för de ryttare som redan finns i verksamheten och göra det möjligt för fler att börja.
Inspiration från Caprifolen
I början av sommaren åkte ett 15-tal personer från Falkenbergsortens RF till Caprifolens Voltigeklubb i Laholms kommun för ett studiebesök. Med på resan var pararyttare, instruktörer och ledare, föräldrar och hästskötare.
Caprifolen är en av Sveriges större voltigeklubbar och har byggt upp en bred paraverksamhet, vilket har gjort att föreningen uppmärksammats för sitt inkluderingsarbete. Varje år arrangerar föreningen ett internationellt läger där deltagarna får prova olika aktiviteter och möta gäster från andra länder. Med hjälp av projektstöd kunde Falkenbergsortens RF hyra en buss för gemensam transport och bjuda deltagarna på mat och fika för att kunna delta på en av lägrets dagar.
- Vi fick tips om Caprifolens verksamhet, och så fick vi hjälp av vår idrottskonsulent för att söka projektstöd, berättar Jeanette.
På frågan om vad deltagarna sett mest fram emot under studiebesöket svarar Jeanette hästarna, och menar att det brukar vara så oavsett vad som står på programmet.
– Det är alltid hästarna som de ser mest fram emot att få vara med.
"Jag hade gärna testat"
En av de som följde med till Caprifolen var Sofie, som är en av föreningens pararyttare. Hon har ridit på Falkenbergsortens ryttarförening i ungefär tre och ett halvt år.
Hon tyckte att dagen på lägret hade varit mycket bra. Och när samtalet kom in på resten av dagens program fanns det en tydlig favorit: voltigen.
- Vet inte om vi kommer få testa, men jag hade gärna gjort det, berättar hon.
.png)
Sofie & Jeanette under besöket hos Caprifolens Voltigeklubb
Fortsättning följer
Studiebesöket gav föreningen möjlighet att se hur en annan verksamhet arbetar med paraidrott och samtidigt ge ryttare, ledare och anhöriga en gemensam upplevelse. Det blev också ett tillfälle att få inspiration och idéer som kan tas med hem till den egna verksamheten. Att utbilda ledare, söka stöd, besöka andra föreningar och framför allt lyssna på de aktiva och fundera på vad som kan göras bättre. Det är ett arbete som pågår, med målet att fler ska få möjlighet att hitta glädjen i ridningen.
Sidan publicerades: 8 september 2026
KONTAKT
Alla föreningar har en egen idrottskonsulent att bolla tankar och idéer med.