Hem / Egna nyheter / 2021 / Oliwer Rönnelin satsar stenhårt mot Paralympiska vinterspelen

Oliwer Rönnelin satsar stenhårt mot Paralympiska vinterspelen

För den 18 årige parasportaren Oliwer är tydligt ledarskap och god kommunikation en förutsättning för att han ska kunna utöva sin idrott och tillsammans med sitt team satsar han stenhårt mot paralympics.

Oliwer Rönnelin är precis som vilken annan 18-åring som helst, med undantag för en liten detalj, han har en medfödd synnedsättning som gör att han endast ser ett och ett halvt procent på ena ögat och i stort sett är blind på sitt andra öga. Men det hindrar inte honom från att satsa på sitt idrottande och målet är att en dag nå Paralympiska vinterspelen i alpin skidåkning.

- Skidåkningen har alltid funnits med mig. Jag har alltid velat utöva idrott och skidor har funkat så pass bra att utöva. Satsningen mot paralympics är något som växt fram allt eftersom, att jag kan ta mig dit om jag vill, berättar Oliwer när vi träffar honom och hans team på det lokala gymmet i hans hemstad Katrineholm.

För Oliwer är det en tuff resa att ta sig till Paralympics och det är många hinder på vägen. Han är medlem i Båsenberga Slalomklubb där han får bra träningsmöjligheter lokalt när det finns snö. Men att vara bosatt i södra Sverige är ingen fördel för en skidåkare. En av de som står vid sidan av Oliwer och hans satsning är tränaren, guiden och ledsagaren Claes Israelsson.

- Dels så bor vi där vi bor, där vi inte har så mycket snö. Dels så är det svårt med lokala förutsättningar, vi har inte tillgång till de större backarna, som framför allt Oliwers konkurrenter har att tillgå. Vi har inte heller samma möjligheter att komma till de tävlingar som Oliwer skulle vilja åka på, påpekar Claes.

Att träna och försöka tävla sig till en plats i Paralympics är ingen lätt match. I Sverige finns det inga tävlingar för Oliwer och han är dessutom ensam i sin satsning som synskadad med en synnedsättning.

- För att vi ska ta oss till Paralympics behöver vi träna och tävla med andra parasportare. Dels för att få träning, dels för att kunna klassa in oss för att få de poäng som krävs för att komma dit och det finns inga parasporttävlingar vare sig lokalt eller nationellt. De riktiga tävlingarna är utomlands vilket har gjort att Oliwer har tävlat mot seende fram tills han var 17 år i princip, berättar Oliwer pappa Andreas Rönnelin som är en del av teamet.

Lyssna på klippet nedan där Oliwer berättar mer om sin satsning, vad som driver honom och varför en bra ledare är så viktigt för att kunna utöva idrott.




För Oliwer är ledarskapet A och O

Att åka skidor är för Oliwer en större utmaning än för många andra, det krävs god kommunikation och ett tydligt ledarskap för att det ens ska vara möjligt.

- Utan ledarskapet så hade jag inte haft någon koll på vad jag ska göra, både ur synvinkeln med det tekniska – hur jag ska åka rätt och vad jag ska göra i backen. Men även att faktiskt kunna åka, jag skulle inte kunna ge mig ut i backen och bara köra, det går inte, säger Oliwer.

För Oliwers team gäller det att ha möjlighet att kunna testa olika metoder och vara bekväm i att man kanske inte lyckas direkt. Det är sällan en övning sitter första gången.

- Till skillnad från en människa som ser så är sättet att träna annorlunda. Man måste hitta rätt sätt att förklara övningar och att hitta övningar som fungerar för Oliwer, det går inte att försöka förklara något rent visuellt eller börja bryta på kroppsdelarna, tydliggör Claes.

- Jag kanske förstår en övning i det tekniska, men förstår jag inte hur den ska kopplas vidare, antingen till skidorna eller någonting annat. Då är det svårt, tillägger Oliwer.

Som också påpekar hur viktigt kommunikationen är, att alla ledare som kör vet hur de ska förklara och hur de ska gå till väga. Det är också något som byggts upp tillsammans under en långt tid.

Som ledare utvecklar man både idrottare och människor

Oliwers tränare Claes lärde känna Oliwer och hans familj år 2018 efter att ha fått en fråga från pappa om att bli ledsagare. Claes har en bakgrund inom den svenska skidskolan där han jobbade som skidlärare under många år och drivs av Alpin skidåkning.

- Jag var tveksam att ta mig an uppdraget i början, just för att det är ett visst ansvar och krävs en förståelse för såväl personen som för funktionsnedsättningen. Samtidigt brinner jag för det här med att man har möjlighet att utveckla en person. Att få stärka Oliwer i vardagen, inte bara i gymmet eller i skidbacken utan också som person - det är min bensin, säger Claes när vi ber honom berätta om hur han blev en del av teamet.

Claes är lika målmedveten som Oliwer när det kommer till att ta sig till Paralympics, samtidigt vet han att det är en tuff utmaning.

- Såklart att jag vill komma till paralympics lika mycket som Oliwer, det skulle vara skittufft. Sen vet jag att det är väldigt svårt, kraven är höga för att komma dit som idrottare. Men det gör också det ännu mera spännande och roligare att se hur många trösklar vi kan komma över, hur nära kan vi komma och jag utvecklas minst lika mycket som Oliwer i allt detta.

Oavsett om Oliwer en dag kommer att stå på startlinjen längst upp i backen under Paralympiska vinterspelen eller inte så handlar ledarskapet i grund och botten om att få människor att aktivera sig och att ha roligt. Det handlar inte bara om att utveckla en idrottare utan även en människa och ge möjligheter att växa och våga som individ på flera plan.

Oavsett om Oliwer blir Paralympier eller kommer att tävla i Parasport i framtiden så har han med sig allt han gör i bagaget i sin egen personliga utveckling. Det tror jag ger minst lika mycket. Man behöver inte idrotta för att bli något utan det handlar i grund och botten om att ha en aktivitet som man tycker är roligt. Är det inte roligt så behöver vi inte hålla på med det. Tycker vi inte det är kul så kommer vi inte att komma vidare, då kommer vi inte att utvecklas, kommenterar Claes.

Oliwer_960x540_2.jpg
Bildtext: Vi fick möjlighet att följa med Oliwer på ett träningspass med tränaren Claes. 

En utmaning att som ledare inkludera alla i idrotten

Precis som Claes är Oliwers pappa Andreas både tränare, guide och ledsagare. Den största drivkraften för honom är såklart att se sitt barn må bra, lyckas och lära sig saker. Rollen att gå in som tränare var nödvändig för att Oliwer skulle kunna idrotta och Andreas menar att det såklart krävs mer som ledare för något som har en funktionsnedsättning.

- Vi har mött intresserade och vänliga ledare vart vi än har gått, men det är ingen som har haft kunskap. Förutom att ha förståelse för idrotten är det viktigt att som ledare också ha förståelse för hur individen fungerar i vardagen. I Oliwers fall handlar det exempelvis om att behöva hjälp till och från bilen och med syntolkning, men lika mycket om att bli inkluderad på träningar eller läger. Att hitta övningar som fungerar för alla i stället för att placera Oliwer utanför gruppen, säger Andreas.  

Det har hänt många gånger att en ledare, assistent eller liknande inte frågat Oliwer om vad som fungerar eller inte fungerar och hade de bara frågat så hade det kunnat blivit bättre.

- Det gäller att förstå att man måste få med Oliwer genom att ställa öppna frågor så att han blir delaktig i det större sammanhanget, kommenterar Claes.

- Gemenskapen är jätteviktig, han vill ju vara med i laget, i klubben, precis som alla andra
, tillägger Andreas.

Att vara ledare för en person med en funktionsnedsättning innebär ett tydligt och anpassningsbart ledarskap, och det kan i mångt och mycket underlätta om det finns en guide eller ledsagare som är med. Som stöttning till personen som ska utöva sin aktivitet, men också stöttning till tränaren som är tränare för hela gruppen.

- Jag tror att instruktörerna som blir utbildade i pingisklubben, i skidklubben eller i skytteklubben måste få lite stöttning även dem. Jag tror inte det spelar någon roll vilken typ av funktionsnedsättning du har. Det blir svårt, framför allt för andra att komma in och veta hur du ska kommunicera för att det inte ska bli fel. Någonstans måste man kunna vara övertydlig, och kunna vara anpassningsbar samtidigt som man måste vara respektfull för individen. Och kunna omsätta det du ska göra mot funktionsnedsättningen. Det är nog det som är mest utmanande – för det blir nog läskigt, kommenterar Claes.