"Voy!" – Gemenskap och glädje på Ångelstaskolans konstgräs när blindfotbollen tar plats

På Ångelstaskolans IP ekar ropen “voy!” mellan passningar och skratt. Här tränar Vaksala SK:s blindfotbollslag – en plats där gemenskap, glädje och precision styrs av hörseln snarare än synen.

Sidan uppdaterades: 25 augusti 2025

Solen skiner över Ångelstaskolan den här eftermiddagen. Runt konstgräsplanen hörs glada röster och det karaktäristiska ropet "voy!" – ett ord som spelarna använder för att markera sin position på planen. Ropet är mer än bara ett ljud, det är en nyckel till trygghet, kommunikation och struktur i spelet. Under matcher ska publiken vara tyst för att spelarna ska höra både varandra och bollen och det är främst spelarna som ropar. Ledare får ropa, men mycket sparsamt.

Jag bjuds genast in i ringen och får hålla handen med de andra spelarna – ett sätt för laget att veta vilka som är på plats och redo för träning.

Innan träningen drar igång är det dags att fira Roze som fyller 22 år. Det sjungs, gratuleras och applåderas. Det märks direkt – här finns en värme och sammanhållning som är svår att ta miste på. I laget samsas människor i olika åldrar, från unga vuxna till den äldsta spelaren, Volodymyr, som är 71 år.

Ett lag där alla hörs

Träningsnärvaron är hög och engagemanget smittar. Här spelar det ingen roll om du varit blind hela livet eller fått en synnedsättning senare – alla är en viktig del av laget. Med tiden lär sig spelarna känna igen varandras röster, något som är avgörande när hörseln styr spelet.

När träningen drar igång hörs det välbekanta plingandet från bollarna – ljudet som hjälper spelarna att höra var bollen är. Passningsövningar följs av anfallsträning, och som traditionen bjuder avslutas träningen med straffar, precis som under match.

Isa, en av tränarna, berättar att sporten kräver vissa anpassningar:

– Planen vi tränar på är egentligen inte bokningsbar, men kommunen har hjälpt oss få en fast tid. Utöver det ser vi till att spelarna får skjuts och ledsagning när det behövs.

Men omgivningen kan vara en utmaning. Under dagens träning får Martin be en person sänka sin musik.

– Under matcher spelas aldrig musik. Hörseln är vårt viktigaste verktyg, förklarar han.

"Man känner en frihet när man spelar"

Roze, som snart har spelat i Vaksala-5 i ett år, beskriver vad sporten betyder för henne:

– Det är kul att springa och vara med lagkamraterna. Kul att spela fotboll på ett annat sätt.

Hon har även testat innebandy och fick tips om blindfotbollen via syncentralen. För många kommer vägen in genom rekommendationer, från vårdpersonal eller andra spelare. Just så kom Volodymyr i kontakt med laget, via spelaren Tetiana.

Roze berättar att det svåraste är att ha kontroll på bollen i hög fart, men det roligaste är desto tydligare:

– Att göra mål på straff! Och att försvara. Jag är mest bekväm som defense.

Och vad säger hon till den som funderar på att testa?

– Bra lag, bra ledare, kul att spela. Det är fotboll på ett annorlunda sätt.

Framtid med Riksmästerskapet och sarg

Laget blickar nu framåt mot hösten med Riksmästerskapet i september och att flera av spelarna är kallade till nationella representationslag. Dessutom har den efterlängtade sargen äntligen kommit på plats på Årsta IP – den har redan testats och uppskattats av spelarna!

Parasportveckan 2025

Parsportveckan är veckan då vi sätter Parasporten på kartan! Parasportveckan arrangeras av RF-SISU distrikten och parasportdistrikten i Stockholm, Sörmland, Uppland och Västmanland i samverkan med Riksidrottsförbundet och Parasport Sverige. Läs mer om Parasportveckan på parasportveckan.se Här hittar du också mer information om övriga föreläsningar och panelsamtal som arrangeras under veckan.