Malin Andersson är "Årets barn- och ungdomsledare"
Grattis Malin Andersson, tränare för Hässelby SK IBK F06/07, som får Stockholmsidrottens utmärkelse ”Årets barn- och ungdomsledare 2019”.
Sidan uppdaterades: 12 oktober 2022
– Detta betyder mer än ni kan förstå, jag blir alldeles varm i magen. För mig betyder det att jag lyckats i mitt ledarskap. När ni ser värdet är det makalöst stort för mig, säger Malin direkt efter att hon fått beskedet.
Juryns motivering:
Malin Andersson, tränare i Hässelby SK IBK Flickor 06/07, tilldelas Stockholmsidrottens utmärkelse ”Årets barn- och ungdomsledare 2019” för sitt viktiga och envisa arbete med att möta varje barn efter dess förutsättningar. Delaktighet är en röd tråd i Malins ledarskap och hon är mån om att barnen ska vara medvetna om sin egen utveckling och inte jämföra sig med andra. Malin Andersson visar med sitt ledarskap vägen mot framtidens idrott och en inkluderande idrott där alla har en plats. Prissumman på 10000 kronor går till barn- och ungdomsverksamheten.
Vad är den röda tråden i ditt ledarskap?
– Min utgångspunkt är att det är barn och inte innebandyspelare. Jag måste möta varje barn efter deras förutsättningar. Om de inte lyckas på planen kan det handla om trygghet i gruppen och att våga. Jobbar man med trygghetsfaktorer växer de av bara farten. Sedan är det viktigt att göra barnen delaktiga.
Malin Andersson fortsätter:
– Barnen ska vara medvetna om sin egen utveckling och inte jämföra sig med andra. Sammanfattningsvis utgår jag alltid från att alla är lika mycket värda oavsett kompetens. Alla spelar lika mycket och har rätt att önska position i laget inför varje match. Jag säger aldrig till någon spelare att ”i dag ska du spela på den här positionen” utan att fråga.
En viktig del i idrottsrörelsens förändringsresa Strategi2025 är ”så många som möjligt, så länge som möjligt, i en så bra verksamhet som möjligt”. För Malin Anderson är de mjuka värdena centrala för att få alla i laget att trivas och att fortsätta med idrott.
– Det är det runt omkring innebandyn som avgör om de stannar kvar. Varje träning ska vara mer än bara innebandy.
När laget fick en träningstid varje fredag mellan 19-20 togs det inte emot med ett glädjeskutt. Fredagsträningarna har dock blivit något som lyft gruppen.
– Man kan tycka att det är en jobbig tid. Men nu samlas vi 45 minuter före träningen för att jobba med andra saker än det innebandymässiga. Tjejerna har döpt det till fredagskändisen. Vi har haft besök från seniortränare till föräldrar som är tränare i andra idrotter och en ung kvinnlig domare. Hon har berättat om hur det är att döma när föräldrar beter sig illa, tränare skriker och spelare klagar. Det har varit en succé och spelarna har insett att domarna inte kan se allt.
Hur tycker du att en bra ledare ska vara?
– Man måste våga ha modet att hjälpa varje barn utifrån deras förutsättningar och respektera varje individ. Det är inte självklart. Som jag upplever det går man lite mot strömmen om man gör så. Som ledare måste jag våga att inte matcha spelare. Det gäller att släppa fram alla barn.
– Om det är en flicka som säger att hon vill vara center för första gången så ska vi stötta henne. Vi måste se det som ett lärande och bortom resultatet. Det tycker jag att bra ledare gör. Vårt lag skulle aldrig toppa i slutet, vi rullar på precis som vanligt med bytena.
Hade Malin Andersson haft en annan typ av ledarskap är hon övertygad om att hon förlorat betydligt fler barn på vägen.
– Många av dem som är kvar i dag var jag väldigt tveksam till om de skulle stanna kvar i laget. I dag är det hos dem jag ser mest utveckling. Hade vi kört på stenhårt är jag säker på att de hade slutat.
Malin Andersson berättar även att de uppmuntrar tjejerna att hålla på med fler idrotter.
– Därför kan vi inte ta ut ett lag efter träningsnärvaro. Det vet tjejerna. Vi har jättemånga i laget som håller på med andra idrotter.
Vad är det bästa med att vara ledare?
– Att se barnens glädje och känna hur ofantligt stor påverkan du som ledare har över vad de klarar av. Vi är tre ledare i laget så vi har alltid någon som kan vara nära och stödja barnen. Just det är min favoritroll.
– En stor orsak till att jag valde att bli tränare var mina egna erfarenheter som liten. Jag valde att rymma från fotbollsskolan och kom inte tillbaka till idrotten förrän jag var tretton år. I dag förstår jag att det enbart handlade om ett dåligt ledarbemötande. Den upplevelsen har jag kunnat vända till något gott.
Sidan publicerades: 13 februari 2019