
40 år i idrottens tjänst
Sidan uppdaterades: 19 september 2025
När SISU Idrottsutbildarna firar 40 år blickar vi tillbaka på en av dem som varit med nästan från början. Ingrid Andersson, tidigare konsulent i Skåne, delar med sig av minnen från en tid då folkbildning inom idrotten fortfarande var något nytt – och ibland ifrågasatt. Från skrivmaskin till digitalisering, från motvind till framgång – här är hennes berättelse.
En solig vårdag styrdes kosan till Helsingborg för en träff med Ingrid Andersson (f.d. Hultgren), mångårig konsulent på SISU Idrottsutbildarna och Skåneidrotten, sedermera RF-SISU Skåne. Intervjun initierades med bakgrund av att SISU Idrottsutbildarna firar 40 år under 2025.
Ingrid blev anställd på SISU Idrottsutbildarna Skåne 1989, fyra år efter att beslutet om att starta SISU som studieförbund fattades. Här blev hon kvar fram till sin pension 2010. Dessförinnan hade hon en anställning i Väsby FK, Höganäs, där hon jobbade i fem års tid. Tillsammans med sin man Jan Andersson, tidigare journalist på Helsingborgs Dagblad, minns hon tillbaka på sin tid som konsulent på dåvarande SISU Idrottsutbildarna.
När hon anställdes var de en konsulent i varje län (på den tiden fanns två län i Skåne; Malmöhus och Kristianstad), plus en konsulent i Malmö. Ingrid ansvarade för Malmöhus län och var under en period stationerad i Stattenas lokaler i Helsingborg.
– Första tiden bestod av många timmar i bil. Mitt geografiska ansvarsområde var stort, beskriver hon. Hon fortsätter:
– Värt att nämna är att jag var en av de sista i organisationen som fick en dator, tidigare hade jag bara haft en skrivmaskin. Det vardagliga arbetet underlättades väldigt mycket i och med det.
I takt med idrottens behov
Som Ingrid minns det så erbjöds inga färdiga utbildningar på den tiden, men det var ofta föreningslära och arrangemangsutbildningar som genomfördes utifrån behov. Hon nämner bland annat fotbolls-EM 1992 samt fotbolls-VM 1995 som båda gick i Sverige.
– Inför dessa arrangemang så krävdes många utbildningar för alla de funktionärer som skulle finnas med i och kring arrangemanget, berättar hon.
Även till Riksidrottsmötet i Malmö 1999 utbildades en stor grupp funktionärer med hjälp av folkbildande metoder. På frågan om de använde några speciella pedagogiska verktyg så förklarade hon att de första tio åren var väldigt mycket egen improvisation. De fick en två dagar lång introduktion i Stockholm (som för övrigt finns kvar i uppdaterat format, red.anm.) och därefter fick de stå på egna ben. Sen kom metaplanerna in som ett hjälpmedel under en period – användbara, men lite klumpiga att frakta med sig (tänk er som en stor anslagstavla på hjul).
Nu för tiden heter ett av våra populära material Samla ledarteamet. Ett av de första materialen i SISU:s begynnelse hette Samla laget, vilket Ingrid minns som ett enkelt och naturligt material att använda för (framförallt) lagidrotterna. Principen för de båda materialen är snarlika och vi kan konstatera att allt går i cykler och kommer igen.
Först motvind, sen vändpunkt
Hur var det då i början, innan SISU Idrottsutbildarna var etablerat i den skånska idrotten? Ingrid beskriver att jobbet inledningsvis skedde i motvind:
– Det var inte bara det att föreningarna inte kände till vad de kunde få hjälp med som gjorde arbetet utmanande, utan även på ledningsnivå fanns det ett motstånd. En tidigare ordförande i Skånes IF, som även hade andra högt uppsatta poster både inom och utanför idrotten, stred för att SISU:s verksamhet skulle ligga under idrottsförbundet och inte som ett eget studieförbund.
– SISU ansågs som ”det jävligaste som släpats in i idrotten”, är Ingrids egna ord om hur ordföranden beskrev SISU.
Den riktiga vändningen kom när Gert Carlsson kom in som chef för SISU i slutet av 90-talet, då som chef både för Blekinge och Skåne. Det var en chef med hjärtat på rätt ställe som drev organisationen med känsla och finess. När sedan Skånes IF och SISU Idrottsutbildarna Skåne dessutom fick en personunion i de båda styrelserna, med Krister Clerselius som ordförande, då föll pusselbitarna på plats – och kanske var det då som grunden lades till där vi är idag.
Föreningssamverkan och det personliga mötet
Även om ledningen initialt upplevdes si och så, så kom Ingrids arbete att betyda mycket i föreningarna. När jag frågar henne om det är någon förening som hon minns särskilt så nämner hon direkt BTK Rekord och framförallt Anders Karlsson, som fortfarande är verksam.
Föreningen utmärkte sig genom sin starka vilja att ständigt lära sig nya saker. Framförallt jobbade de mycket med jämställdhet, men även med organisationsutveckling. Under den tiden utvecklades de till en av Sveriges största och bästa bordtennisföreningar och arrangerade många mästerskap på olika nivåer.
Som ett bevis på det goda samarbetet blev SISU, med Ingrid i spetsen, utsedd till årets största sponsor på ett av klubbens årsmöten – inte för att de bidrog med mest pengar, utan för den personella stöttning som Ingrid gav, vilken var ovärderlig.
Vi ringde upp Anders Karlsson för att höra vad han minns av samarbetet. Det han värderar högt var enkelheten:
– Att kunna träffas över en lunch på Sundspärlan för att bolla tankar och idéer var värdefullt för utvecklingen och mycket uppskattat.
Kanske var det i samband med ett av dessa möten som idén med ledarlag uppstod – en idé som föreningen införde och som blev så lyckad att den fortfarande lever kvar.
Anders minns, precis som Ingrid, det intensiva arbetet med jämställdhet, som bland annat resulterade i en helt ny tjejgrupp i föreningen.
Numera saknar Anders lite av den tidigare enkelheten. Han nämner till exempel att det är svårare att spontant komma på besök, eftersom SISU:s lokaler i Helsingborg har låst ytterdörr. Han upplever också att det idag är för mycket fokus på uppstyrda utbildningar, där det personliga stödet inte alltid får plats:
– Föreningar ska samlas på ett och samma ställe, vilket kan vara inspirerande, men man tappar också den personliga kontakten – något som Anders beskriver som en framgångsfaktor.
Även flygsporten låg Ingrid varmt om hjärtat, efter hennes uppväxt i Linköping – granne med flygfältet. En förening hon nämner är Nordvästra Skånes Flygklubb, där man bland annat jobbade för att bli mer jämställda inom flygsporten.
Avslutningsvis konstaterar vi att något som varit sig likt genom alla år är redovisningen av utbildningstimmar – vikten av att rapportera den utbildningsverksamhet som genomförs i föreningarna. Då som nu mäts det i antalet genomförda utbildningstimmar.
Vi skiljs åt med en varm och innerlig SISU-kram – något som länge var en tydlig skillnad mellan SISU och Skånes IF:
– När SISU kom på besök då kramades man, konstaterar Ingrid nostalgiskt.
Jag vinkar hejdå till Ingrid och Jan.
/Sussie Tägt - Idrottskonsulent RF-SISU Skåne

Sidan publicerades: 17 september 2025