Idrottens dag öppnar dörrar till rörelse, gemenskap och nya intressen

För eleverna handlar dagen om att få röra på sig, ha roligt tillsammans och upptäcka nya aktiviteter. Bland deltagarna finns eleverna i årskurs 3, Carla Backa, Viola Fjellner, Folke Alvtegen, Nika Tengzelius, Adela Hårdstam och Otto von Friedrichs Collin, liksom Lova Tengzelius och Lovis Ojala Wiesner i årskurs 5.

För Lovis och Lova är variationen en stor del av tjusningen.

– Basketen och volleybollen har varit roligast hittills, säger Lovis.

Lova nickar instämmande.

– Vi gjorde en övning i basket där man skulle passa bollen och springa runt varandra. Det var jättekul.

Båda har också fått prova aktiviteter som de inte brukar ägna sig åt.

– Jag håller vanligtvis på med fotboll och längdskidor, så volleyboll, basket och boxning var nytt för mig, berättar Lovis.

Att få testa sådant man annars kanske aldrig hade kommit i kontakt med är en viktig del av Idrottens dag. För vissa stannar upplevelsen vid en rolig dag i skolan. För andra kan den väcka en nyfikenhet som följer med hem och kanske vidare in i en förening.

– Kanske volleybollen. Det var riktigt roligt, säger Lovis när hon får frågan om någon av dagens aktiviteter är något hon skulle kunna tänka sig att fortsätta med.

Samma nyfikenhet märks hos eleverna i årskurs 3. När frågan kommer om vad som varit roligast under dagen är svaret snabbt och samstämmigt.

– Hinderbanan!, ropar alla i mun på varandra.

– För man fick springa omkring, hoppa, balansera och göra massa saker, säger Carla Backa.

Oavsett vilken aktivitet som varit favorit återkommer eleverna till samma sak när de beskriver varför rörelse är viktigt. Det handlar inte om prestation eller resultat. Det handlar om hur det känns, både i huvudet och i kroppen.

– Man kan rensa hjärnan. Om man har en dålig dag och går ut och rör på sig känns det bättre i huvudet och får man mer energi, säger Lovis.

– Man fokuserar bättre på lektionerna också. Om man inte rör på sig kanske man blir sur och deppig, säger Lova.

Otto von Friedrichs Collin ser det på sitt sätt.

– Jag blir uttråkad om jag inte rör på mig. Jag vill göra något hela tiden. Då mår jag bäst.

– Man rör sig för att det är roligt ockås. Man blir som glad i kroppen, fyller Viola Fjellner i.

– Kroppen mår inte bra om den inte rör sig, konstaterar Adela Hårdstam.

Nika Tengzelius skrattar när hon beskriver sitt eget behov av aktivitet.

– Jag gillar att vara ute på rasten väldigt mycket, för jag har väldigt mycket spring i benen.

När eleverna får frågan om de skulle vilja ha fler dagar som denna kommer svaret blixtsnabbt.

– Jaaa! Varje vecka! ropar de i kör.

För Stamgärde skola är Idrottens dag en naturlig del av arbetet med elevernas hälsa, lärande och gemenskap.

– Det handlar om att främja rörelse, men också om gemenskap. Vi gör någonting tillsammans på skolan, säger Anton Olofsson, biträdande rektor på Stamgärde skola.

Han beskriver fysisk aktivitet som en viktig förutsättning för både välmående och lärande.

– Vi kan inte sitta i en klassrumsmiljö och tro att vi ska mata in inlärning från morgon till eftermiddag. Rörelsepauser och fysisk aktivitet är extremt viktigt, särskilt för våra låg- och mellanstadieelever.

Samarbetet mellan skolan, RF-SISU Jämtland-Härjedalen, Åre kommun och det lokala föreningslivet har gjort dagen möjlig. För idrottsföreningarna handlar deltagandet om betydligt mer än att visa upp sin verksamhet.

– Vi vill gärna sprida längdskidåkningen så mycket vi kan och vi tycker att det är trevligt när barnen rör på sig. De mår bra av det, det märks tydligt, säger Björn Alvtegen, tränare i Järpens SK.

Han hoppas att dagens aktiviteter ska inspirera barnen att fortsätta vara aktiva, oavsett vilken idrott de väljer.

– Vi vill såklart att de ska bli sugna på att börja i någon av våra träningsgrupper, men de får också gärna börja i någon av de andra föreningarnas verksamheter. Bara de gör någonting.

Det är kanske just där som den verkliga styrkan i Idrottens dag ligger. Inte i antalet deltagare, skolor eller stationer, utan i mötena som uppstår längs vägen. Ett barn testar en ny aktivitet. En ledare får visa upp sin förening. Någon upptäcker en idrott de aldrig tidigare funderat på. Någon annan hittar ett sammanhang de vill återvända till.

När dagen går mot sitt slut sammanfattar Anton Olofsson sin förhoppning för eleverna:

– Jag hoppas att de hittar nya intressen, kanske nya kompisar. Träningslivet handlar till stor del om gemenskap och om att hitta en plats där man hör hemma. Många kompisar genom rörelse, helt enkelt.

Och kanske är det just det som Idrottens dag ytterst handlar om. Att ge barn möjlighet att upptäcka glädjen i rörelse, men också att visa vilka möjligheter som finns runt omkring dem. I en förening kan man hitta mer än en aktivitet. Man kan hitta vänner, sammanhang och en gemenskap som följer med långt efter att skoldagen är slut.