Hem / Nyheter från RF-SISU Uppland / Seniorer blir starkare med promenader och hjärngympa

Seniorer blir starkare med promenader och hjärngympa

Med promenader och tipsrundor samt utflykter i närmiljön får deltagarna på Jumkils Idrottsförenings Torsdagspromenad möjlighet att utforska nya platser och lära sig nya saker.

Det är en klar och kall förmiddag när jag kör in på parkeringen vid Ullerängens Idrottsplats i Jumkil. Det är någon plusgrad i luften, men marken är fortfarande frusen efter morgonens minusgrader. Vid föreningens klubbstuga pågår förberedelserna inför dagens Torsdagspromenad och tipsrunda för fullt. Några håller på att sätta upp frågorna till tipsrundan medan andra förbereder fika.

Torsdagspromenaden vänder sig till personer som är 55 år eller äldre eller som genomgår någon form av rehabilitering. Ann Kristin Fahlberg är ledare för Torsdagspromenaden och har varit det sedan starten för nästan fem år sedan: ”Varje torsdag är vi mellan 15 och 20 personer som träffas här vid Ullerängens IP. Vi börjar med att gå promenad, därefter är det tipsrunda och så avslutar vi med fika”, berättar hon.

Runt omkring Ullerängens IP finns många stigar och spår med olika längd att välja på. Den här förmiddagen promenerar vi längs elljusspåret, en runda på 2,5 kilometer. Solen strålar från en klarblå himmel och på trädens grenar blänker frusna vattendroppar i solskenet. Från elljusspåret går det att ansluta till Linnéstigen och Örnsätraskogens naturreservat, vilket Jumkils IF är tillsynsman för.  Ann Kristin berättar att deltagarna själva väljer hur långt de vill gå, allt från ett varv runt fotbollsplanen till fem kilometer. ”Längre hinner vi inte för vi ska hinna med tipsrunda och fika också”, säger Ann Kristin.

Efter promenaden är det dags för lite hjärngympa i form av tipsrunda. Deltagarna bestämmer tillsammans teman för tipsrundorna och var och en ansvarar för att ta med sig en fråga till varje tillfälle. Den här dagen är temat Allemansrätten och vi går i det frostiga gräset runt fotbollsplanen och svarar på kluriga frågor. Hur är det egentligen med våra kräldjur? Är alla fridlysta? Och får en fiska utan fiskekort? Och i så fall, var?

När alla är tillbaka från tipsrundan är det dags för fika och genomgång av de rätta svaren. Vi slår oss ned på klubbstugans altan och solen värmer riktigt skönt. Den som har skrivit frågan berättar lite om det område som frågan handlar om och var och en rättar sina svar själv.

Men Torsdagspromenaden håller inte alltid till vid Ullerängens Idrottsplats. Ibland träffas deltagarna vid något annat ställe för att vidga sina vyer i och omkring Jumkil. ”Vi hittar nya stigar, besöker ödehus och herrgårdar samt sevärdheter i våra grannbyar. Ofta får vi tag på någon som kan berätta för oss om platsen eller om någon person som var verksam där”, berättar Ann Kristin.

Torsdagspromenaden är alltså inte bara ett sätt för deltagarna att få motion och frisk luft utan också en möjlighet att upptäcka nya platser och lära sig nya saker. ”Men det bästa med Torsdagspromenaden är gemenskapen, att få träffas, prata och skratta. Alla är så inkluderande och det är viktigt för att man ska vilja komma tillbaka”, säger deltagarna när vi sitter och fikar vid klubbstugan.

Förra vintern, när pandemin härjade som värst, ställdes Torsdagspromenaden in. Men då promenerade deltagarna på distans i stället! Målet var att, under en vecka, ta så många steg som möjligt. Varje torsdag rapporterade deltagarna in sina steg till Ann Kristin. ”En månad samlade vi så många steg att vi nästan hade kommit till Riksgränsen”, berättar Ann Kristin.

Deltagarna på Torsdagspromenaden gör även mycket annat än att promenera. De hjälper till att slå sly på stigar inför föreningens årliga motionslopp Linnéloppet samt hjälper till som funktionärer under själva loppet, de städar klubbstugan och på vintern hjälper några till med spårning av skidspår. De har även köpt virke till en bänk längs elljusspåret, en fin plats att stanna till på och vila trötta fötter eller bara njuta av de fina omgivningarna.

”Det är viktigt att hitta på nya saker inom föreningen, så att föreningen kan leva vidare”, avslutar Ann Kristin.