Hem / Vi arbetar med / Anläggningar / Anläggningskrisen i Stockholmsdistriktet

Anläggningskrisen i Stockholmsdistriktet

Bristen på idrottsanläggningar och andra idrottsytor i Stockholmsdistriktet är akut! Det är dags att de som bestämmer tar frågan på allvar. Vi kräver att politikerna slutar ignorera att barn och unga i Stockholm har sämre möjligheter att vara fysiskt aktiva än i övriga landet.

Idrott bra för folkhälsan

Idrott behövs för att motverka ohälsan, som redan i dag kostar samhället 120 miljarder kronor per år. Idrotten bidrar även till en trygg social miljö för våra barn, gemenskap med vuxna förebilder, utbildning i demokrati, integration, ledarskap, socialisation och värdegrund. Frågan måste därför ställas: har vi råd att inte bygga nya anläggningar och platser där föreningslivet kan vara?

Regional samverkan viktigt i Stockholmsdistriktet

Vi på RF-SISU Stockholm har länge arbetat för regional samverkan, då vi inte tror att bristen på idrottsanläggningar kan lösas av varje enskild kommun. Det arbetet har bidragit till att ett utvecklingsprojekt i regi av Region Stockholm, stött av oss och ett antal kommuner inletts. Genom att hantera arbetet på en regional nivå kan olika idrotter och kommuner hjälpas åt att använda de anläggningar som finns i dag på ett effektivt sätt och skapa möjligheter för nya. Detta är till fördel för föreningar, utövare och skattebetalare.

Kunskapen kring anläggningar och andra idrottsmiljöer behöver öka inom en rad olika områden. Alltifrån nytänkande kring anläggningsbyggande, samla idrotternas specifika mått och regelverk kring anläggningar till kostnadseffektiva lösningar. Vi behöver skapa en samlingsplats för kompetens i dessa frågor dit både idrotter och kommuner kan vända sig.

Vår rapport om anläggningskrisen 

För att väcka frågan genomförde vi på RF-SISU Stockholm 2018 kampanjen ”Får vi ta plats”. I rapporten med samma namn undersökte vi tillgången till fotbollsplaner, idrottshallar, isytor och simhallar i Stockholms stad jämfört med i Göteborg och Malmö.

Resultaten var skrämmande – barn och ungdomar har långt ifrån samma möjligheter till idrott i Stockholm.

Rapporten visar bland annat:

1. Det går 12 700 göteborgare och 32 300 stockholmare per idrottshall

2 Det går 46 500 göteborgare och 93 600 stockholmare per ishall.

3 Det går 6 500 malmöiter och 11 100 stockholmare per fotbollsplan

4 Det går 62 000 göteborgare och 78 000 stockholmare per simhall

Bristen på idrottsanläggningar och andra idrottsytor gäller oavsett idrott. Oavsett idrott är anläggningsfrågan den viktigaste frågan och största hindret för att aktivera fler barn och unga i Stockholm.

Frågan är varför ett barn i Stockholm är mindre värt än ett barn i Göteborg eller Malmö? Barn har samma behov oavsett var de bor, men när det kommer till möjligheter att röra på sig fysiskt, till exempel i organiserad idrott, så är möjligheterna betydligt sämre i vår huvudstad.

I Stockholm ser vi att villkoren är dramatiskt sämre i vissa stadsdelar. Detta är en utveckling som är särskilt påtaglig i nybyggda och förtätade stadsdelar där idrottsanläggningarna byggs alldeles för sällan och alltför små. De stora multifunktionella idrottsplatserna som byggdes på 60- och 70-talen prioriteras inte längre.

Stockholm stad har i decennier misslyckats med att lösa anläggningsbristen. Detta påverkar inte bara Stockholm stad utan hela vår region. Ett samarbete på regional och nationell nivå skulle öka möjligheterna för att hitta lösningar.