Hem / Egna nyheter / 2021 / "Vår enda motivation är att det ska vara roligt"

"Vår enda motivation är att det ska vara roligt"

För tre år sedan tog Bodil Unenge initiativet till ett Parahandbollslag för barn med intellektuell funktionsnedsättning i Årsta AIK. – Vår enda motivation är att det ska vara roligt, säger hon. Nu är Bodil nominerad till Årets Barn och Ungdomsledare.

I Enskede Skolas gymnastiksal tränar varje vecka ett gäng väldigt glada barn handboll.

– När jag slutade som tränare för min sons lag ville jag fortsätta som ledare, säger Bodil och fortsätter:

–  När vi var i väg på olika handbollsturneringar och cuper såg jag lag med spelare som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Det såg ut som de hade så himla roligt, så jag frågade styrelsen om vi kunde starta ett lag och jag fick klartecken direkt.

Bodil Unenge har en systerson som har Downs syndrom.

– Det har säkert varit en inspirationskälla och hans pappa är idrottsledare för honom.

Bodil2.JPG

Vad är den stora skillnaden att träna barn som har en intellektuell funktionsnedsättning?

– Det är helt olika upplägg. Många av barnen har svårt att tala. Det är viktigt med rutiner, vi kan inte ändra för mycket från träning till träning, det funkar bättre när alla känner igen övningarna. Vi gör små ändringar vecka till vecka för att smyga in nya saker.

Det får inte bli för stökigt under träningarna.

– Vi fokuserar mycket på vad varje barn är bra på och utmanar dem i det. Det kan vara ett barn som är bra på att studsa bollen, då ger vi dem nya utmaningar, som att studsa med ”fel hand”. Ett barn som tycker det är svårt att studsa får i stället hjälp med att använda båda händerna.

Att se varje barn är en röd tråd i Bodil Unenges ledarskap.

– Alla ska få känna att de är duktiga. Där spelar vi ledare en viktig roll genom att vara närvarande och se varje barns behov. Vi kan inte säga att de ska göra något, de måste hela tiden vilja. Det blir delaktighet per automatik. Om de inte har roligt sätter de sig på bänken.

Bodil3.JPG

I början av varje träning är det samling där alla säger sitt namn.

– En del kan behöva lite stöd av sina föräldrar eller en ledare, då föräldrar under Coronapandemin inte alltid fått vara med på träningarna, säger Bodil och fortsätter:

– Det handlar om att alla ska bli sedda och våga uttrycka sig i gruppen. Vi har också en tavla där vi hjälps åt att sätta upp bilder på de olika momenten under träningen. När en övning är klar är det alltid någon som är snabb med att plocka bort den bilden. Sen kör vi en lek efter barnens önskemål som avslutning varje träning.

Totalt är det i dag 15 barn i gruppen. Med tanke på den lilla idrottshallen i Enskede Skola har man inte kunnat samla alla varje träning.

– 15 barn kan vi inte vara nu under Coronapandemin. Vi har hittat ett system för att dela upp barnen och undviker även för många vuxna i hallen. Det har fungerat förvånansvärt bra att ha träningar utan alla föräldrar.

Bodil började som ideell ledare för nästan 40 år sedan när hon gick en ledarutbildning i gymnasieåldern. Vad var det som motiverade henne att fortsätta med ett nytt lag när sonen bytte klubb?

– Det är att jag får lära barnen att det är kul att röra på sig och att spela handboll tillsammans. Handboll är en svår sport, men alla kan lära sig. Det gör mycket för självkänslan.

Bodil är tyst ett par sekunder och fortsätter:

– De här barnen kan bli trötta av olika anledningar. När jag märker att det är en hög grad av koncentration och energi och att ingen har satt sig ner på golvet, när allt bara funkar och flyter på, det är verkligen en härlig känsla.

Läs mer om RF-SISU Stockholms utmärkelse "Årets barn och ungdomsledare" här

Våren 2019 träffade vi på RF-SISU Stockholm Bodil Unenge och gjorde den här filmen om laget hon tränar