Hem / Egna nyheter / Basket blev vägen in i Jokkmokk

Basket blev vägen in i Jokkmokk

Från storstaden Aleppo i Syrien till Jokkmokks lugn. Mohammad Sleiman har hittat hem. Jokkmokk Basket erbjöd ett ljus i mörkret under första tiden som ensamkommande flyktning. Nu är Sleiman basketledare och arbetar som underskötare på hälsocentralen.

När Mohammad Sleiman kom till Jokkmokk som flykting för 5 år sedan förvånades han över hur litet och tyst samhället var. Kontrasten mot det brusande livet i Alleppo var stor. 5 år senare har mycket hänt. Sleiman (han kallas så av de flesta) har tagit studenten, arbetar som undersköterska på Hälsocentralen i Jokkmokk och på fritiden tränar han barn i Jokkmokks Basket. Och han trivs.

Blev förälskad i basket

Första tiden som ensamkommande flyktig blev tuff. Saknaden efter familjen var stor. Lyckligtvis blev Sleiman och de andra på flyktingboendet presenterade för basketen av Lars Mikkelsson - Jokkmokksbo, basketfantast och på den tiden anställd vid Sleimans boende. Tack vare Lars blev Sleiman mer och mer förälskad i basket och det var Lars som erbjöd honom chansen att bli barnledare i Jokkmokks Basket.

- Från början spelade jag bara med kompisarna på flyktingboendet, men snart blev vi inbjudna att träna med Jokkmokks Baskets "gubbgäng". Det var stort. Jag var stolt över att få spela med de stora grabbarna, trots att jag bara spelat ett år, säger Sleiman.

- När jag fick frågan om att bli tränare blev jag jätteglad, men samtidigt visst jag att jag behövde lära mig mer. Jag läste på om basket och gick också en basketledarutbildning. Nu leder jag ett lag med barn som går i årskurs 3 och 4 tillsammans med en tjej som heter Emma. Barnen verkar trivas jättebra med oss, säger Sleiman.

Alltid känt sig välkommen

Sleiman berättar att han alltid känt sig välkommen i klubben. Han upplever inte heller att han blivit utsatt för rasism av någon i det lilla samhället.

- Idrotten har gjort att ”alla” i Jokkmokk känner mig. När barn och föräldrar hälsar glatt, då blir jag också jätteglad, säger Sleiman och betonar att idrotten betytt jättemycket för honom och att det varit en nyckel till att komma in i samhället.

- Är du snäll med folk och beter dig bra så gillar folk dig oavsett vem du är. Men gör du något dåligt kan de börja hata en. Om en invandrare gör något dåligt riskerar det att drabba alla, säger Sleiman insiktsfullt och avslöjar att han vill att medmänniskorna ska uppleva att de har roligt tillsammans med honom.

Idrott bra att ha på sitt CV

En viktig pusselbit i livet utanför idrotten är att ha ett jobb som känns meningsfullt. Efter studenten på vård och omsorgsprogrammet har Sleiman jobbat som undersköterska på äldreboenden och nu alltså på Hälsocentralen i Jokkmokk. Under coronakrisen har han också arbetat på akutmottagningen på Gällivare Sjukhus.

- Jag gillar att hjälpa folk. Jag älskar det och jag försöker alltid göra mitt bästa, säger Sleiman.

- En arbetsgivare sa till mig att det är bra att ha basketledare på sitt CV, jag kan bara hålla med. Engagemang i idrotten underlättar att få jobb. I framtiden vill jag utbilda mig till sjuksköterska eller jobb inom ambulanssjukvården.

Läs också reportaget "Inkludering blev räddningen för Jokkmokk Basket"

Mer om: Inkluderande idrott    Idrott för nyanlända