Att satsa på idrott är att satsa på en levande landsbygd

Debattinlägg av RF-SISU Norrbottens ordförande Leif Nordström och RF-SISU Västerbottens ordförande Åsa Ögren:

Det är lätt att ta idrotten för given. Vi på RF-SISU i norra Sverige vill påmina om idrottens vitala betydelse för landsbygden och påminna om att en satsning på idrotten innebär en satsning på landsbygden. Följande tre frågor anser vi ger idrotten och därmed landsbygden bättre förutsättningar att vara både samhällsnyttig och attraktiv.

1. Skapa plats för idrotten och se den som en viktig aktör för samhällsutvecklingen

Det säger sig självt att idrotten behöver platser att finnas på, just för att kunna finnas. På många orter, och kanske särskilt i landsbygder, har idrottsmiljön även en viktig funktion som nod för mer än enbart idrott. Den blir ofta mötesplatsen för barn och ungdomar efter skoldagens slut och på helger och lov. Fysisk aktivitet, demokratiska dialoger och rena tidsfördriv - mötesplatsen fungerar för så många samhällsviktiga funktioner. Här möts bybor över generationer för olika aktiviteter vilket skapar en känsla av tillhörighet och gemenskap. Men, för att utgöra den kraften behöver idrotten ges plats i samhället, såväl fysiskt och resursmässigt som idemässigt. Att investera i idrotten som plats och samhällsutvecklare lönar sig, för människorna på orten och för orten som sådan!

2. Skapa långsiktighet för idrotten i integrationssatsningar

Alltsedan flyktingvågen 2015 har idrottsrörelsen tillsammans med många andra i civilsamhället tagit ett enormt samhällsansvar i arbetet med att välkomna och inkludera människor i ett socialt sammanhang. Ofta har detta skett på landsbygden. Studier visar att en fjärdedel av alla nyanlända barn och ungdomar deltar i förenigsidrott, många tävlingsidrottar också. Genom idrottens nätverk och gemenskap kan personer i utanförskap genom lokala, sociala nätverk lotsas in i det bredare svenska samhället, skapa kontakter och nå arbetstillfällen och nyföretagande. I föreningars demokratiska former ökar förståelsen hur landet sverige fungerar.
Tyvärr flyttas folkaldeles för ofta runt under sin asylsökningsprocess på ett sätt som gör att de hela tiden tvingas lämna nyvunna kontakter, vänner och platser. Etabliceringsprocessen blir onödigt lång och plågsam för den som ständigt tvingas starta om. Idrotten behöver få verka långsiktigt för att den positiva etableringseffekten ska bli som störst i integrationssatsningen. Ge idrotten möjlighet att vara den möjliggöraren!

3. Se till att de stödformer som staten avsätter är långsiktiga, att de anpassas och riktas på så sätt att civilsamhället och landsbygden kan nyttja dessa stödformer. Det gäller även folkbildningens villkor.

Idrottsrörelsen är inte enbart en aktör för folkhälsa och fritidssysselsättning. I takt med arbetsmarknadens skärpta krav på formell kompetens ställs många korttidsutbildade utan sysselsättning och avlönade arbeten. Idrottsrörelsen har en enorm potential att nå personer som står långt från arbetsmarknaden, dels med ideeella meningsfulla uppdrag men även i rollen som arbetsgivare på en annars svag lokal arbetsmarknad. Med folkbildning som verktyg erbjuder idrotten kunskaper i föreningslära, jämställdhet, demokrati, språkkunskaper och många andra vitala kunskaper som behöver erövras i varje generation.

Instatser för ökad sysselsättning kräver lokal samverkan med andra aktörer och projektmedel kräver omfattande administrativa insatser för att både söka och redovisa. För att åtnjuta riktade stöd behöver vi hitta enkla vägar och gott lokalt samarbete för att trösklarna inte upplevs alltför höga för landsbygdsföreningarnas ideella krafter som kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Idrottsrörelsen är, och vill tillsammans med andra vara, en motor för ett Sverige som håller ihop. Ett land med glädje, gemenskap, kraft och möjligheter i såväl stad som på landsbygden. Att satsa på idrott är att satsa på en levande landsbygd!

Leif Nordström, ordförande RF-SISU Norrbotten
Åsa Ögren, ordförande RF-SISU Västerbotten