Hem / Om RF-SISU Dalarna / Idrottsberättelser / 2020 / Ska vi ha publik på barn- och ungdomsmatcher?

Ska vi ha publik på barn- och ungdomsmatcher?

Denna gången lånar vi ut RF-SISU Dalarnas plats för Idrottsberättelser till Håkan Wiklund, Tränare p14 Korsnäs IF och Ungdomsansvarig Korsnäs IF. Här är Håkans Idrottsberättelse och reflektion under våren 2020 med Covid-19.

Hej fotbollsvänner!
Jag heter Håkan och har den stora förmånen att få vara en del av idrottsrörelsen i form av att vara tränare i ett ungdomslag i fotboll (p14) och i rollen som ungdomsansvarig i föreningen. I de rollerna finns det mycket att säga om fotboll och barn- och ungdomsidrott men i just den här texten tänker jag belysa en reflektion jag gjort under denna säsong.

Säsongen 2020 liknar ingen annan säsong och har inte blivit som vi tänkt oss utifrån de utmaningar som Covid-19 har gett oss. Samtidigt rullar ett fotbollslag, pojkar 14 år, på i ganska lika sätt, vi har kunnat träna, spela match och umgåtts precis som tidigare även om vi naturligtvis fått gjort vissa ändringar utifrån restriktioner och rekommendationer.

Det finns dock en skillnad och det är där min reflektion ligger, vi har mindre publik kring matcherna. Innan jag berättar om mina tankar så vill jag understryka att de är mina och inte särskilt analyserade eller särskilt vetenskapligt grundade utan mer en insikt som jag vill följa upp framöver.

Även innan Covid-19 såg vi ledare en skillnad på vissa barn då de tränade och då de skulle spela match. Ganska naturligt att anspänningen stiger och är olika då matchsituationen innehåller motståndare, domare och kanske främst resultat och prestation. Men i det finns ju också publiken som med all välvilja och omtanke kommer till matchen för att stödja laget men kanske i första hand sitt eget barn. Vi tar gärna med anhöriga och vi vuxna tycker att det är ganska spännande med alla dessa matcher. Detta är ju i grunden något positivt och som tillhör sporten för vem i ärlighetens namn tyckte Champions Leaguefinalerna för herr och dam var särskilt roliga utan publikens hejarop.

Nu är ju inte barn- och ungdomsidrott Champions League eller Allsvenskan så problemen uppstår då dessa hejarop skapar en press på domaren, press på det egna barnet som så gärna vill visa sina föräldrar att jag är bra på det här, och kanske en press på hela laget som hör ropen på att hela tiden ”komma igen, kämpa på, sätt press, jobba hem osv”. Lägg där till att en del föräldrar av någon anledning verkar komma upp i sådan anspänning att de tar sig rätten till att gnälla på domaren eller motståndaren ja då blir klimatet rätt så negativt ibland.

I år har det hittills varit en rekommendation att inte ha publik på matcher. Det kanske inte har följts till punkt och pricka då en del föräldrar ändå smugit in på matcherna. MEN det har lett till att klimatet runt matcher blivit annorlunda. Det är mindre folk så det blir lugnare, mer avslappnat och framför allt tystare från publiksidan. Det har däremot, enligt mig, inte påverkat barnen annat än positivt. De tävlar lika hårt, blir lika glada då vi gör mål, slår ett bra pass som besvikna när vi släpper in mål eller inte kommer upp i den nivå vi önskar men jag upplever att de är mer koncentrerade på det som sker på matchen än det som händer med deras föräldrar. Nu slipper de den pinsamma kommentaren eller det taktiska tipset och jag tror det gör gott!

Så kanske behöver vi fundera i vuxenvärlden om vårt engagemang ska formas på ett annat sätt för jag vill att vi ska kunna umgås runt fotbollsplanen då det skapar en härlig atmosfär och ett viktigt socialt umgänge, men inte på barnens måendes bekostnad!

Alternativet kanske är att vi fortsätter spela matcher med begränsad publik? 

Tack för ordet!
Håkan Wiklund
Tränare p14 Korsnäs IF
Ungdomsansvarig Korsnäs IF